Gesäll- och mästarbrev

Gesällbrev

För att få ett gesällbrev krävs följande:

• Du kan få ett gesällbrev efter att genomgången och godkänd sotarexamen från MSB:s 20 veckors Skorstensfejarutbilding (eftergymnasial grundutbildning) eller äldre motsvarande utbildning och minst 3 års dokumenterat arbete i yrket, eller motsvarande av branschen validerade kunskaper.

Klicka på brevet för att se närmare på det.

Mästarbrev

För att kunna få ett mästarbrev krävs det att:

• Du ska vara innehavare av ett gesällbrev som du fått i enlighet med de bestämmelser som har utarbetats i samverkan med yrket och utfärdats av Sveriges Hantverksråd
• Du ska ha dokumenterat arbetat i yrket minst 10 000 timmar, eller inneha likvärdiga av branschen validerade kunskaper.
• Du ska ha med godkännande ha genomgått utbildningen till Skorstensfejartekniker samt varit verksam i ledande ställning i ett branchföretag eller ha genomgått en av Sveriges Hantverksråd godkänd Mästarutbildning med bäring på yrket.
• Du får inte vara olämplig att inneha Mästarbrev med hänsyn till Mästarbrevens anseende (SFS 1995:1256) Prövning av lämplighet görs av Sveriges Hantverksråd i samband med att du lämnar in ansökan om Mästarbrev.

Klicka på brevet för att se närmare på det.

Kort Historik Gesäll- & Mästarbrev

Hur människor utbildats i hantverksyrken i Sverige, och deras yrkesroll i samhället, är en viktig del av den svenska historien. Men traditionen med Gesäller och Mästare präglar inte bara vår dåtid, genom Sveriges Hantverksråd och Sveriges Skorstensfejarmästares Riksförbund fortlever den i form av utbildningar för att bli Gesäll och Mästare.

Vi börjar vår resa 1356. Skräddarna som bodde i Stockholm fick detta år ensamrätt på att tillverka kläder. För att kunna bli skräddare i huvudstaden behövde man tillhöra ett så kallat skrå. Det här var innan fackföreningar och arbetsgivarorganisationer som LO och Svenskt Näringsliv fanns, men man kan beskriva skråämbetena som en slags föreningar för hantverkare inom ett visst yrke. Med tiden kom detta system, med skråväsenden som dikterar ordningen för vilka som får arbeta som hantverkare och inte, att gälla för fler än skräddare i Stockholm. Andra hantverksyrken fick egna skråämbeten, och 1621 förbjöds all handel utanför skråsystemet

Kring år 1700 var modellen med skråämbeten utbredd i nästan alla svenska städer, och det gav staten möjlighet att kontrollera hantverksmarknaden. Bara de hantverkare som fått titeln Mästare hade rätt att bestämma själva och vara sina egna chefer. Allting har sin början, så även att bli Mästare i sitt yrke. Det första steget på denna karriärstege var att bli lärling hos någon som redan var Mästare. Lärotiden brukade vara tre till fem år. När lärotiden var över blev lärlingarna Gesäller. Gesäll kan beskrivas som en slags yrkesexamen, och mot slutet av tidsperioden med skråordningen som system behövde lärlingarna bli godkända i ett Gesällprov. Ett så kallat Gesällbrev blev beviset för denna uppgradering och drömmen om den egna Mästartiteln kom närmare.

Den sista prövningen för Gesällerna innan de fick ett Mästarbrev och slutligen kunde kalla sig Mästare, var ett Mästarprov. Detta krävde stor hantverksskicklighet, och många Gesäller gjorde så kallade Gesällvandringar mellan olika Mästares gårdar för att förfina sina kunskaper. Som Mästare kunde man ta egna lärlingar och Gesäller, och genom att sätta en Mästarstämpel på sina varor garanterades god kvalitet.

Idag lever vi i ett helt annat samhälle, men behovet av skickliga hantverkare kvarstår. Alltfler efterfrågar kvalitet och expertis. Vi sotare vill ta det bästa ur hantverksyrkets historia och förankra det i samtiden.