Så säger lagen om sotning

Att eldstäder och skorstenar ska rengöras av det allmänna har varit lagstadgat sedan 1875. Då trädde 1874 års brandstadga i kraft. Det var den första brandstadga som gällde över hela landet. Där sägs att varje stad ska upprätta en brandordning där bland annat tiden mellan sotningar ska fastställas och bestämmelser om viten i det fall en lägenhetsinnehavare inte lämnar tillträde för sotning ska fastställas (”viten må stadgas av en till och med ett hundra kronor”). Därutöver ska brandsyn hållas varje år i maj eller juni månad då allt som anses medföra fara för eld ska anmärkas för varje byggnad.

Rengöring och brandskyddskontroll är fortfarande lagbundet på i stort sett samma sätt idag som det var 1875. Förrättningarna ska utföras av samhällets försorg och envar som äger en sotningspliktig eldstad har skyldighet att lämna tillträde för sotning. Detta stadgas numera i Lagen om skydd mot olyckor där 3:e kapitlet handlar om kommunernas ansvar och paragraferna 4 – 6 gäller brandförebyggande sotning och brandskyddskontroll. Därutöver finns några paragrafer till i Lagen om skydd mot olyckor som gäller sotningen. Mera detaljerade förskrifter finns i Förordningen om skydd mot olyckor samt MSB’s (Myndigheten för samhällsskydd och Beredskap) föreskrifter. Varje kommun har också egna taxebestämmelser och föreskrifter. Det finns också stycken i Arbetsmiljölagen som gäller för arbete på tak och hög höjd som ska följas.

De viktigaste paragraferna i LSO

2 kap 2§ handlar om att en ägare till en fastighet ska vidtaga de åtgärder som behövs för att förebygga brand. Det innebär som mest grundläggande att en fastighetsägare har skyldighet att följa alla lagar, föreskrifter och andra instruktioner som gäller brandskyddet på den egna fastigheten. Det innebär också att fastighetsägaren ska känna till alla föreskrifter som gäller för fastigheten. Man kan därför inte skylla på att man inte följer regelverket därför att man inte känner till det.

3 kap 4§ sägs det att kommunen har ansvaret för att alla förbränningsanordningar inom kommunen rengörs i brandförebyggande syfte samt att dessa brandskyddskontrolleras med de frister som MSB har fastställt. Det finns möjlighet att ansöka om dispens från sotningsplikten, men så länge man inte har fått dispensen beviljad gäller det kommunala ansvaret.

I nästan alla kommuner i landet har räddningstjänsten delegerat verkställighetsansvaret till någon privat entreprenör, men totalansvaret kvarstår hos kommunen. Sådana entreprenörsavtal brukar upphandlas enligt Lagen om offentlig upphandling och den som sotar på kommunalt uppdrag har samma rättigheter och skyldigheter som om kommunen utfört sotning och brandskyddskontroll i egen regi.

Den som utför sotningen på kommunalt uppdrag gör detta som ett led i kommunens myndighetsutövning varför det är offentligrättsliga principer som gäller vid sotarens besök. Vi citerar Svenska Kommunförbundet (numera Sveriges Kommuner och Landsting) cirkulär 2004:87 sid 3 (2004-10-22, Anita Sundin): ”Myndighetsutövning betyder att det rör sig om beslut eller andra åtgärder som ytterst är ett uttryck för samhällets maktbefogenheter i förhållande till medborgarna. Karakteristiskt är att den enskilde befinner sig i en form av beroendeförhållande vare sig det rör sig om gynnande beslut eller förpliktelser. Rengöring och brandskyddskontroll innehåller myndighetsutövande inslag”.

3 kap 5§ reglerar sotarens rätt till tillträde till eldstad och skorsten för att utföra sitt arbete. I de kommunala föreskrifterna finns ofta reglerat hur avisering om sotning och brandskyddskontroll ska gå till. Vanligast sägs det att avisering ska ske brevledes en till två veckor före sotarens besök, men att arbetet undantagsvis kan aviseras på annat sätt eller utföras utan föregående avisering. Sotaren ges också möjlighet att bereda sig tillträde med hjälp av polishandräckning om så är nödvändigt.

Med begreppet ”tillträde” avses inte bara att sotaren ska få tillgång till eldstaden som berörs, det ska också kunna ske på ett säkert sätt ur arbetsmiljöperspektiv samt att tillträdet ska kunna ske utan onödigt besvär eller risk för skador. Enligt Arbetsmiljölagens 3 kap 12§ är den som råder över arbetsplatsen, dvs fastighetsägaren skyldig att se till minimera risken för person- eller sakskador och att följa de föreskrifter som finns ibland annat bygglagstiftningen.

Därutöver har fastighetsägaren skyldighet att lämna de upplysningar som behövs för arbetets utförande, till exempel om de finns hinder för att arbetet kan utföras på utsatt tid.

 10 kap 2§ handlar om straffansvar för den som inte fullgör sin skyldighet att lämna nödvändiga upplysningar till den som utför sotning och brandskyddskontroll på kommunens uppdrag. Om fastighetsägaren uppsåtligen inte meddelar upplysningar som är av betydelse för sotningen kan han dömas till böter, vilket också medför en anteckning i polisens belastningsregister.

3 kap 6§ ger kommunen rätt att föreskriva avgift för sotning och brandskyddskontroll. Den ska enligt Kommunallagen beslutas av Kommunfullmäktige och ingå i kommunens avgiftsstat. Det betyder att när taxan vunnit laga kraft (vanligtvis ca 3 veckor efter den har beslutats) så gäller kommunallagens bestämmelser om likabehandling (2 kap 2§ KomL), vilket innebär att debiteringen är strikt bunden till taxan och det är således förbjudet att debitera vare sig högre eller lägre avgifter än den som taxan tillåter.

Om du vill fördjupa dig ytterligare i detta, så hittar du lagtexterna med kommentarer här. →